De som har svårt att utföra arbetsuppgifter och förpliktelser har en personlighet som inte är lämpad för traditionella arbeten. De samhället har försökt göra är att anpassa arbetet efter individen. Jag tycker det är fel väg att gå och en låg tro på individens potential. Om personen har svårt att komma till jobbet i tid ordnas det stöd insatser för att lösa problemet. Tiden går och personen arbetar på och klarar ha arbetet tack vare dessa stödinsatser. De stora problemet är när individen ska ha ett nytt arbete och de finns inte möjligheter att få dessa stöd insatser.
Om samhället istället fokuserar på orsaken till varför inte individen kan ta sig till arbetet i tid och lär personen att komma i tid försvinner problemet. Detta kan verka hypotetiskt då samhället ofta inte tror att vi kan förändra individen. Personen fick en viss personlighet som formades fram av arv och uppfostran och nu sitter individen fast som en spik i en planka.
Det är så individen är och det är så det alltid kommer vara.
Detta deterministiska tänk göra att individen aldrig kan få uppleva att den kan komma i tid.
Det går flera år och personen kan inte komma i tid och han har det helt ok. Han kan behålla ett arbete medhjälp av stöd insatserna och han kan betala sina räkningar.
Ändå kan man undra vad skulle skett om personen inte var fast och kunde lära sig komma i tid ?
Hur skulle personen livstil förändras ?
