En intressant sak jag läste om nakna mullvadsråttor är att deras population är det oftast bara drottningen som parar sig med några få utvalda hanar. Resterande råttor parar inte sig. Detta beror inte på att de är sterila utan en anledning är att drottningen är så dominant att de övriga råttornas hormonnivåer påverkas och deras instinkter för fortplantning är undertryckt. Det dominanta och aggressiva beteendet hos drottningen påverkar de övriga råttornas hormoner.
Det är som någon överlevnadsmekanism som kickar in omedvetet och reglerar deras drifter så att de ska ha en högre chans att överleva. Genom att ha lägre drifter så undviks konkurrens och därmed onödiga konflikter där samhället av råttor kan börja bråka. Det i sin tur minskar överlevnadspotentialen för gruppen.
Väldigt fascinerande jag funderar om det kan vara på liknande sätt hos människan att våra hormoner kan påverkas av den sociala miljön omedvetet.
Mycket av våra beteenden sker automatiskt och vi reflekterar inte över dom. Vi har på något sätt kommit fram att de är det bästa för stunden.
Det intressanta är att om drottningen försvinner så försvinner gradvis detta undertryck och hormonsystemet börjar fungera igen.
Det är en social spärr.
Tänk om det är sociala spärrar för människan också. Detta exempel var för libido men det kanske kan vara på liknande sätt för lycka när det gäller människan.