Vi har kommit till en ny tid där riktig hjälp har möjligheten att transformera en människas liv och något inte psykiatrin tror är möjligt. Jag har som tur aldrig hållit med deras resonemang. De utgår från att diagnoser är kroniska och det är hopplöst att bota patienten. Vi ska ta oss in i en ny tid där jag och de övriga ca 20% av svenska befolkningen som har en diagnos ska kunna leva ett lyckligt liv. Jag är inte alls övertygad att psykiatrin har kompetensen för att få en människa lycklig. Det gäller att förminska denna industri och låta nya industrier växa upp som verkligen kan göra långsiktig hjälp och framförallt permanent hjälp. Psykiatrin utgår från synen att den person som har en diagnos är ett offer för sin genetik och att det inte är deras ansvar att ha ett gott välmående utan det är psykiatrins ansvar att få de funktionella i samhället.
Att vara funktionell och lycklig är två helt olika saker. Den excentriska personen kan leva om och skapa oordning och psykiatrin med tvång och kraft stoppar den excentriska personen. Målet borde istället vara att lära och forma om den excentriska personen till en hederlig individ som tar hänsyn till personerna i sin omgivning. Ta den excentriska personen från en vilde till en civiliserad individ utan att tappa den unikhet som finns inom henne.
Jag vet att detta är möjligt för Bipolär sjukdom typ 1 och har en tro att det är möjligt för många andra diagnoser.
Vi ska ha lyckliga människor i samhället inte robotar som är avtrubbade.
Jag tror på människan och individens potential. Jag tror inte lycka är genetisk utan den är formbar.