Jag identifierar mig som en excentriker.
Det var nog alla mina tidigare vanföreställningar och psykoser som gjorde att jag började bete mig annorlunda och avlägsnas mentalt från den rådande kulturen.
Jag respekterar att andra tror på andra saker jag tror på. Jag respekterar att andra vill andra saker.
Att vara med mig att vara med den riktiga Niklas Jan Herman är antigen uppfriskande eller så gör det väldigt ont.
Jag gjorde det som krävdes att bli helt funktionell i samhället utan att tappa min egen identitet trots att psykiatriker hade räknat ut mig. Nu blir jag ledsen att se personer i min omgivning kämpa med liknande problem och de får ingen riktig lösning.
Lösning finns då jag vet att få personer har vart så mentalt sjuk att bli tvångstagen flertal gånger av psykiatrin som jag blivit. Jag vill förtydliga att de ej gjorde fel men de hade inte lösningen.
Många tycker jag är modig att prata om psykisk ohälsa och många blir obekväma då de kanske själv har svårigheter.
Idag är jag en väldigt glad människa och det är jag tacksam över. Jag är väldigt glad när jag gör det jag vill göra. I dagens kultur kan den bli svårare att göra de jag vill då vi lever i ett konformist samhälle.
Går det att konsumera oss till lycka ?
*2013 fick jag diagnosen Bipolär Sjukdom typ 1. Under flera år vart jag ständigt tvångsvårdad av olika psykiatrier i Sverige. Sedan några år sedan är jag helt frisk och äter inga mediciner.
