Jag ser dig och du ser mig. Ett subtilt leende och som något drar oss samman. Hela din kropp börjar bli varm och det blir intensivt. Bröstet är tungt och andetaget blir allt svårare. Tankarna om vardagsstressen är som bort blåsta hos dig. Tyngden håller dig kvar i tåget och du missar att kliva av din stationen. Det gäller att ta vara på stunder som den här när de kommer i i ens liv. Du kliver av tre stationer senare då du inte klarar det nå mer.
Du är så tacksam över att detta underbara möte skedde och du vet inte ens att jag hette Namreh.
Vad hette du ?
