När en tjej var liten flicka så drömde hon bort sig och föreställde att när hon var tretio år skulle hon vara erkänd och att folk skulle se upp till henne. Hon brann, bultade och hade svårt att blunda sina ögon när hon låg i den svala sängen. Det var ett iver och så fina saker och blänkande kläder. Hon kunde köpa så mycket glas och godis att det ilade i tänderna. Hon bodde i en stor lägenhet i en skyskrapa som sträckte sig sexton våningar. Hon hade fantastiska vänner och hennes släkt och familj utbrast :
“hon ska alla uppskatta”
Tjugo år senare och när hon tänker på de rusande barndomsdrömmarna som gick i uppfyllelse.
Varför var hon inte lyckligare ?
Vännerna hade en nära kontakt och ett fnitter och de uppskattade hon.
Familjen var stolta.
Hon bodde i skyskrapan…
Varför var hon inte lycklig ?
English 
Svenska