Påståendet att social status ej är en viktig del i lycka kan vid första anblicken se chockerande ut. Man kan bli skakig i kroppen då man reflekterar av hur ett synsätt är etablerat att social status är viktigt. Social status gör att man har friare barriärer att ta ut svängarna då massan anpassar sig efter social status. Social status förutser sannolikheten att lyckas få resurser , allianser med andra människor och romantiska förbindelser.
Har dessa tre komponenter en stor förklaringsgrad för att få lycka ?
Vid en enkel observation kan man förföras av iden att dessa tre saker ökar sannolikheten till ett lyckligt liv. Det är här de enkla dygderna kommer i skrikande gång och framförallt följande :
Måttlighet.
Lycka är ej helt oberoende av dessa tre faktorer och samtidigt vill jag påstå att de har en mycket mindre förklaringsgrad än vad många tror.
Social status viktighet i samhället är som en explosion av dynamit som dånar i en ny sprängd gruva. Har du en status kommer du bli glorifierad och kommer bli belönad med de tidigare nämnda tre komponenterna.
Det krävs inte att du är en modig människa om du har social status. Vi alla behöver resurser och önskar umgänge. Helande kvalitéer som kan skapas genom att kliva ut ur statusen är kraftfullt och exploderar som en istapp som åker ner från ett fryset hus.
Social status kan göra en olyckligare och samtidigt lyckligare. Det just på grund av de tre nämnda komponenterna. Då dessa tre faktorer är knappa ( även om inte så knappa som man kan tro) och människan ej gillar att dela med sig så skapas det konkurrens. Om du är lågt ner på social status är du sannolikt ej ett hot mot en med hög social status och då är övertygelsen att du ej hotar att öka konkurrensen för de tre komponenterna för den individen. Eftersom höga sociala statusen skyddar individen mot konkurrens från majoriteten med låg social status. Dock är belöningarna väldigt höga högst upp på hierarkin och vänskapsbanden kan bli hotade av kortsiktiga vinster. Dessutom när människan har uppfunnit pengar där resurser kan lagras är det en hög frestelse att bryta de sedvänjor och etiketter för att åstadkomma ett överflöde av resurser.
För att redogöra varför social status ej är nödvändig för lycka så behöver jag samla mig och skapa ett mer seriöst och planerat inlägg. Det ligger i framtiden då dynamiten har sprängt sönder stora hål i guldgruvan och ens öron dånar av smällen. Där smaken är hetta och isbitar är långt ifrån tankarna.
