Vildblomman visslade till när den svajade av sommarvinden. En varm vind svepte genom ängen och kröp in under vildblommans blad. Blomman gnolade till och drog bladen tätare omkring sig. Bredvid blomman stampade ett äldre lodjur frekvent i marken.
– De är alltid få råttor, morrade hon med spänd käke och blicken fastnaglad på marken.
Vildblomman log ursäktande utan att riktigt veta varför. Vildblommans blad var mjuka, men kroppen bultade varm – om några minuter skulle hon äntligen få en stark ljusstråle av värme som hon inte känt på fyra långa dagar.
När molnen öppnades kastade violblomman blicken fram och tillbaka mellan ljusstrålarna som strömmade ut från himlens öppning. Så kände hon värmen.
– Sommar! ropade blomman, rösten brast nästan i glädje samtidigt som hennes blad sträcktes ut och plottade hennes vackra blomma.
Lodjuret sprang mot ängen på andra sidan och hade en kittlande känsla i sina tassar. En råtta hade kommit upp från marken då värmen hade trängt undan den kalla luften nere i marken. Vildblomman var varm och hade ett bultande inom hela kroppen. Solens stekhetta och alla insikters flygande frigjorde ljuvliga dofter av sommar. Lodjuret var fnittrig och morrade belåtet.
English 
Svenska