Ibland har jag sprudlande känslor inom mig. Tidigare kunde jag inte hantera kittlandet i min kropp. Jag blev utåtagerande på fel sätt. Det kunde vara att jag jag vart arrogant eller arg. På djupet var det nog rädsla.
Om man har öppnat upp sig för starka sinnesförnimmelser och man inte är van kan man bli rädd. När man är rädd kan man göra dumma saker.
Det tog lång tid att vänja mig och acceptera att jag hade förändrats.
Sedan började arbetet att få bort gamla negativa vanebeteenden och ersätta dom med nya.
När jag hade lyckats kommit så långt att jag inte vart utåtagerande började en ny utforskning.
Vad mer dolde sig under mina vanemässiga tankar, känslor och beteenden.
Vem kunde jag bli ?
Vad ville jag bli ?
Vad ville andra att jag skulle bli ?
Kunde jag lita på min isklara mentala inställning ?
Vad skulle den här utforskningen betyda för mig ?
Vad skulle det kosta mig ?
Vad skulle andra tycka ?
Behövde jag göra det nu ?
Om jag inte gick stigen för att fortsätta utforska och istället blev en i mängden ?
Jag fick en klump i halsen, knäna vek sig. Insikten vad som skulle vara min framtid förkrossade mitt tidigare jag.
/
Niklas Jan Herman