Sakerna som skiljer sig åt sedan jag var ung och nu vuxen är erfarenheten. Jag är fortfarande energifull och tror att saker kan ske.
Jag vill samarbete med psykiatrin och det händer inget. Jag tror det är för att det är för riskabelt och spelreglerna kan skrivas om för all framtid. Jag har bevisat att bipolär sjukdom typ 1 ej är kronisk. Något jag har förstått är att de inte vill ha förändring om det inte kommer internt. Jag är en person som trotsade deras vetenskaper och gick min egen väg med extraordinära resultat. Nu när jag ser eller pratar med en deprimerad eller en person med vanföreställningar tänker jag :
“Det behöver inte vara så”
Om nog många säger att det är sant så blir det sant för massan.
Psykiatrin gjorde identifiering av beteenden och tankar som särskiljer sig en genomsnittsperson och sedan gav diagnoser till det. Det dom gjorde var att utgå att det var kroniska tillstånd som ej gick att göra något åt. Därför var personen i behov att äta medicin för att få kontroll på sin situation. De har lyckats kontrollera personerna på bekostnad av välmående och kreativitet. Därtill driver media på denna karusell och släpper ej fram alternativa sätt och publicerar bara historier om hur horribla liv och vilket offer en människa är. Ibland undrar man om media och industrin, psykiatrin har ett intresse att driva framåt detta narrativ ? Jag påstår att de flesta inte tror det går att göra det på bättre sätt. De lyfter fram alla framgångs historier och glömmer bort alla misslyckanden. Mediciner som används som ett permanent hjälpmedel är en verklighet vi lever i för att kontrollera människors välmående.
Nu när allt fler människor blir sjukskrivna och äter någon typ av medicin för att må bättre är fokuset på miljön. Vad beror dessa ökade trender och hur minskar vi det ?
Ingen kritik till Psykiatrin som har ett stort inflytande och makt. Gemene man går med övertygelse att psykiatrin gör det bästa de kan.
De är väldigt duktiga på identifiera problem och mycket sämre på att åtgärda dessa problem.
Ointresset för min historia från Psykiatrikerna har får mig att börjat fundera varför de för första början valde att arbeta med välmående ?
Såklart kommer jag inte vara den enda, fler människor kommer inse att vi inte behöver äta dessa mediciner. Att vi inte behöver ha kontakt med psykiatrin. Tillslut kommer mer effektiva metoder träda fram och göra ett bättre resultat. Ett resultat som inte gör psykiatrikerna rikare, inte förser folk med jobb utan ett resultat som ger individen ett lyckligare liv.
Det står i vårt mod att visa ett mindre farligt och lyckligare liv.
English 
Svenska